VA-verken borde inrikta sin externa kommunikation på de mest betydelsefulla VA-relaterade resurs- och exergislösande aktiviteterna: varmvattenförbrukningen, köttkonsumtionen och den slängda maten!
I hela VA-systemet åtgår mest energi åt att värma vårt dricksvatten till varmvatten. Uppvärmningen av vattnet kräver ca 14 gånger mer energi än driften utav hela vår VA-anläggning (Olsson 2009; Hofman et al., 2011). Idag sker mycket extern kommunikation gällande biogasproduktionen vid våra VA-anläggningar och utav vårt matavfall. Det bör då påpekas att vår biogasproduktion vid avloppsreningsverken inte ens täcker energibehovet vid våra verk (i de allra, allra flesta fall idag) och att rötningen av matavfallet ger en mindre mängd biogas än vad som redan produceras vid reningsverken. Dock kan en minskning utav varmvattenanvändningen ge en betydligt snabbare, effektivare och större minskning utav energianvändningen i samhället.
Köttkonsumtionen har ökat med över 40 % sedan år 1990 i Sverige. Proteininnehållet i kött är högt och proteiner innehåller mycket kväve. Proteinkonsumtionen går alltså hand i hand med köttkonsumtionen och proteinkonsumtionen har ökat med nästan 30 % sedan år 1980. Mer kväve till reningsverken innebär högre energianvändning och ökade kostnader. Det sistnämnda beror inte bara p g a ökade driftkostnader (p g a mer behov utav elenergi och extern kolkälla) utan också högre investeringskostnader då hårdare kvävekrav och ökade belastningar kommer att innebära större volymbehov. De ökade driftkostnaderna för Sjölunda avloppsreningsverk i Malmö uppskattas till 3,2-6,8 miljoner kronor per år på grund av den ökade proteinkonsumtionen sedan 1980. Köttproduktion innebär även att foder behöver produceras. Ca 60 % utav svensk jordbruksmark åtgår till foderproduktion. Ca 24 % av fosforläckaget till vatten i Sverige och 50 % utav kväveläckaget till Östersjön från Sverige kommer från jordbruket, vilket ska jämföras med 17 % respektive 28 % från avloppsreningsverk och enskilda avlopp. Det bör påpekas att det går åt ca 50 % mer jordbruksmark, eller ca 100 % mer markanvändning om betesmarker inkluderas, för köttätarkost jämfört med vegansk kost. Minskar köttkonsumtionen minskar alltså övergödningen utav Östersjön. Det är också bra att veta att nästan hälften (44 %) av köttet som konsumeras i Sverige importeras från andra länder, eftersom detta kött är billigt, ofta på grund av mycket sämre miljökrav i köttproduktionen. Importen utav mat och foder är en kadmiumkälla som inte är utredd, vilket är oroväckande då konstgödsel som har lägre kadmiuminnehåll än konstgödseln som används i andra länder gör. Cirka 50 % av fosforn som flödar in i Sverige kommer från importerad mat och foder. Minskad köttkonsumtion kan därför också innebära mindre kadmium i vår jordbruksmark och i vår mat. Köttproduktionen står för ca 18 % utav växthusgasutsläppen i världen, orsakar som skrivet övergödning, men sprider också antibiotika och andra miljögifter i vår miljö samt en för hög köttkonsumtion är heller inte hälsosamt för människokroppen.
Slängd mat innebär övergödning i onödan, onödig import av kadmium, onödig användning av fossila bränslen och onödiga växthusgasutsläpp från åkrar. Återutnyttjandet av den energi som kvarstår i maten ska självklart utnyttjas, via t ex biogasproduktion. Men den energi som kan återutnyttjas är oerhört liten jämfört med den energi som har konsumerats för att producera maten. Flera med mig tycker att VA-verken och avfallsbolagen kommunicerar allt för lite att vi ska minska mängden slängd mat och att allt för mycket fokus ligger på att vi ska återutnyttja energin i matavfallet. Ibland kan det till och med gå så långt att verkar vara bra att köra bil med biogas, det vill säga att det kan tolkas som att det går att köra mer bil, när vi i själva verket måste minska alla transporter i vårt samhälle.
Alltså, VA-verken, mässa för minskad varmvattenanvändning, minskad köttkonsumtion och minskad mängd slängd mat!!
Årets julklappstips är som vanligt en bok, eller snarare två böcker, Myten om maskinen av Alf Hornborg och All I want for Christmas is planekonomi av Sara Granér.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar